20talets flapper girl går igen i Raf Simons tolkning för Jil Sander. En av säsongens allra bästa, och mest tongivande, visningar. Som vanligt är referenserna minimala, Jil Sander måste alltid vara pure som Simons uttrycker det. Och, visst, minimalismen är talande. Är man våghalsig bär man klänningarna utan någonting under och låter bröstvåtor skymta fram, eller så väljer man det halvmesiga lösningen med sexiga svarta spetsunderkläder eller kör på stensäkra kort och bär en bodysuit under.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar