tisdag 16 juni 2009

Sommarlovsångest

Nu har jag varit ledig på riktigt i en vecka. Trodde det skulle bli underbart, att allt skulle sätta igång - sol, bad, grill, fest, vin, lek. Men nej, allt blev pest, f*ucking pest. Jag hatar att vara såhär personlig men det bara måste komma ut. Känslorna äter upp mig inifrån.

Kusinerna åker tillbaka till Milano och dessa evinnerliga uppbrott från människor som jag älskar högt gör mig galen. Jag och Elisabetta har lämnat varandra så många gånger nu att ingen av oss kan gråta längre. Jag hatar det faktum att jag inte kan släppa fram någon känsla, omedvetet ligger saknaden där och tär på mig.

Sen, likt andra bloggerskor (Sophie Rosensvärd på "A perfect guide" m.fl.) ligger jag hemma sjuk. Rastlösheten tär något otroligt på mig. Jag står inte ut med att inte göra något!!! Helgplanerna, som såg mycket lovande ut, gick hemskt fel. Sjukdomstillståndet raderade helt ut fredags planer, lördagen blev katastrof eftersom ingenting klaffade och söndagen låg jag nedbäddad i sängen med 38,5 graders feber.

Sen, dör telefonen, kameran och den nya minidatorn på samma vecka. Va fan är oddsen för det??

Sen dethär sjukdomliga tillståndet som kallas sommarlov. Sommrarna är alltid perfekta för mig, jag menar Paris, Rivieran, Italien. År efter år. Massor av lyx och flärd. Massor av vänner, fest och alkohol. Men jag saknar alltid att prestera det där lilla extra. Jag kan inte leva utan mål (förutom att festa, då). Jag blir sjukt uttråkad hela tiden. Man hamnar liksom i en dvala. Läser någon "viktigt" bok, förra året blev des Casanovas memoarer, timmar av lapande i solen, utgång varje dag och en diet bestående av mormors underbara pastaluncher, eftermiddagste, lite grönsaker på kvällen med bröd, ost och rödvin och sen minst tre alkoholdrinkar på kvällen. Det är som man lever i en bubbla, man lever men är inte levande. När man har allt och inga önskningar kvar, då uppstår en tomhet som är j*vligt jobbig. Jag vet att det kan vara svårt att ta till sig, men det är f*cking så mycket jobbigare att ha allt än att ha inget.

Inga kommentarer: